NR 1....

Känns lite bättre nu. Har myst och spelat tv spel med dottern i dag. Och garvat en massa. Sitter och väntar på att big brother ska börja hoppas IDIOT gurkan åker ut i dag. Eller kan svenska folket vara så korkade att dom skickar hem Chrille? Mjo, tyvärr är jag rädd för det suck. Har oxå fått en hel del gjort och nu i veckan blir det stor städning då släkten kommer för att fira. Och som vanligt har jag önskat mig presentkort på IKEA. Ska ha mitt bord snart. SKA HA..... hahahaha. P.s. naturligtvis vann jag på tv spelet :)

JOHNNY DEPP? NÄÄ BARA VANLIGA DEPP...

Deppig , deppig till tusen känns som om livet är slut fast det inte har börjat ens. Dagarna går som vanligt långsamt, tråkigt ,segt och bara så jävla pissigt. Svårt är det att hitta på nåt kul när dagarna bara består av en massa måsten. Vill inte mer. Vill att nåt roligt ska komma i min väg men det ända som kommer är skit skit skit. Är väll nån mening med det oxå, eller? Ahhh blir galen varför kan man inte få vara glad lite längre än tex när dottern kommer hem från skolan och fått MVG. Blir super glad men sen drar det mörka över en likt ett åskmoln. SUCK!!! Men sluta klaga suckar ni kanske, mjo kan hålla med det finns alltid dom som har det värre. Men jag orkar inte mer orkar inte va syndabocken som får skit för vad allt och alla gör eller syndabocken när man för en gångs skull ryter ifrån till ens "vänner" och vägrar bli trampad på. Orkar inte vara den som tar första steget när man blivit osams med nån. STÄLLER INTE UPP PÅ DET LÄNGRE! Då får det vara, då var det bara falska idioter ändå och vad ska man ha dom till? Egentligen? Vägrar ha den där falska fasaden många har runt omkring mig åh puss hit och kram dit när dom pratar med varann. VIDRIGT...  Är så tråkigt att jag inte kan skriva av mig som jag tänkt mig från början. Då hade ni nog förståt varför mitt liv är som det är. Varför det är en ända djup avgrund som jag hela tiden faller längre och längre ner i. Fan ta dessa nyfikna snokare GAH. Blir oxå så jävla trött på dotterns "pappa" att han inte kan växa upp och ta sitt ansvar. Hon har kommit så långt att hon har lagt till honom som vän på fb och vart besviken då veckorna gick och han inte tog kontakt ( anser att det är föräldrarnas skyldighet att ta  kontakt först med barnen) så skrev hon i hans logg " varför gillar du ens mina statusar?" Och han vart skit förbannad och svarade och hotade att ta bort henne om hon inte tog såna saker privat. Och att han var så förbannat trött på hennes betende för inget dög ju åt henne hur man än gjorde. Blir så förbannad spelar ingen roll vad än ett barn har gjort man säger inte så. Sen kanske han ska sätta sig in hur hon mår och tänker av att aldrig haft en pappa som har funnits där för henne som en pappa ska. Aldrig hittat på nåt med bara henne när hon varit och hälsat på alltid blivit  behandlad som en slav. Alltid blivit orättvist behandlad. Medans han har satt hennes halv syskon på en pedistal så har hon varit i skiten och krälat. Ta tex när dom har åkt ner till öland och hennes små syskon har fått både dyra och många saker medans hon inte fått nåt eller som han sakt efter dom gått ur affären "ville du ha nåt du oxå?" Och hon har inte vågat säga ja en glass tex skulle vara gott av rädsla av att han ska bli arg. Och dom få gångerna hon fått nått så har hennes syskon handlat först naturligtvis och han har sagt vill du oxå ha nåt? Ta nåt litet och billigt bara. OCH INTE SÅG JAG det gör så ont inte för saker mm utan för att mitt älskade barn hade det så dåligt hos sin "pappa". Det förgör mig... Känns som att jag svikit  mitt eget barn. Att jag inte såg. Att jag var så blind. Men hur ska man veta när ens barn inte säger eller visar hur den mår av rädsla av att "pappan" ska bli förbannad, Men ändå ska man veta. Skuld känslorna gnager i mig karvar mitt hjärta. VARFÖR??? Varför ska hon behöva lida? Suck. Mamma hjärtat fick sig en redig spark i går kväll när vi satt och pratade. Vi pratade om hennes "pappa" och hur hon tyckte det var när hon var där 2 veckor på sommaren, och hon berättade att det ända hon gjorde var att gråta sig till sömns varje natt och ville bara hem. Frågade henne varför hon inte ringde hem eller sa nåt när jag ringde och pratade med henne. Men hon vågade inte för att hon ville inte att han skulle bli arg. En 10 åring ska inte behöva vara så rädd för sin "pappa". Nackskott borde det finnas på såna idioter till föräldrar. Får se hur deras relation blir fram över, om hon kan lita så pass mycket på honom att det finns nått att bygga på. En posetiv sak är att i veckan har vi haft våra härliga GILMORE GIRLS stunder som vi kallar dom. Rappa roliga kommentarer och svar om vart annat. UNDERBART. Har saknat dom nåt fruktansvärt. Fick oxå för en gåns skull oxå sno åt mig några kramar som fyllde mamma hjärtat till bristnings gräns. Mer sånt tack.