HAHA har inte haft bloggen ens ett dygn förens puckot letat sig hit. stakars människa :)

sleeples och naket....

Kan inte sova som vanligt. Oron över att dottern ska hitta på nåt medans man sover är olidlig. Och har man väl lyckats somna vaknar man av att man skriker och gråter i sömnen och mardrömmarna man drömmare ska vi inte tala om. Och alla tankar och funderingar man har konstant i huvet, vad gör hon ? Mår hon bra? Har hon skadat sig? och den största men skrämande frågan, LEVER HON? Ja , jag har ett barn som mår väldigt dåligt psykist. Och har under flera år självskadat sig. Men det var den 11 december 09 som jag fick den fruktansvärda kall duschen. Mitt barn vill inte leva längre. Hon hade gått till tåget för att slänga sig framför. Men tack vare att hennes bästa kompis inte tyckte hon var som hon brukar följde hon efter och lyckades efter mycket om och men övertala henne att låta bli. Har T att tack för att jag har mitt barn hos mig. Min mamma och jag köpte ett guld hjärta till henne för att hon ska veta att hon kommer alltid ha en speciell plats i våra hjärtan. När den choken hade lagt sig lite kom alla funderingar all oro panik ångest och alla frågor . Kommer hon att göra det igen ?, om hon gör det kommer hon att lyckas?, kan Jag släppa i vägen henne till skolan,kompisar på stan mm och hon kommer hem? Har haft många dagar hon har fått vara hemma från skolan då jag har märkt på henne att hon inte mår bra och risken är stor att hon gör nåt. Missförstå mig rätt nu men många gånger har det känts som om det hade varit lättare om hon lyckades första gången. då hade man iaf kunnat sörja. Nu står man i ett vakum å vet inte hur det kommer sluta eller hur lång denna kamp kommer hålla på. Jag vill ju självklart inte att hon ska dö., hon är ju det underbaraste jag har. Jag vill ju bara att hon ska kunna få se på livet med lycka å välmående. Och att hennes mörka demoner försvinner. Förra veckan så satt vi och hade ett av våra långa samtal som kan hålla på i timmar , där vi vänder och vrider på allt och kollar om det finns andra tankesätt eller vägar att gå, och hon sa : Mamma, hur lever man och ser på livet när man faktist mår rätt så bra? När man faktist inte är så där mörk i tankarna så allt bara är svart.? När hon sa så så tändes det äntligen lite hopp i mig att vi faktist ska ta oss ur detta, och att hon kommer att komma ur detta ärrad för livet men levandes.

Bara början....

Jaha då har man startat en blogg då. Tänkte att detta kunde vara en annan väg att ta än att tynga ner vänner med en massa jobbigt skit som händer i mitt och min familjs liv. Får se hur mycket jag kommer orka att skriva. Har en hel del jobbigt runt omkring mig som tar 99% av min tid. Och 1% av min tid att återhämta mig från allt som har varit och sker vilket gör att man hinner att samla ihop sig och fortsätta kampen. Mer om det skriver jag om sen.
Detta kommer att vara en rolig men sammtidigt en väldigt mörk och smärtsam blogg och jag tar gärna kritik men påhopp ignorerar jag fulständigt. Har lärt mig den allt för hårda vägen om vad som är viktigt och oviktigt här i livet. kramar häxan