Sjuk igen hela kroppen känns som om den har gett upp och har den inte det så ger jag ta me fan upp snart.
När är det min tur att få vara frisk? Hinner inte hämta mig från det förra man hade innan det är dax för nåt nytt och så undrar folk varför man är så himla trött jämt.
Och när man väl tar sig till läkaren vilket jag kan erkänna att det inte är ofta pga att man bara bli hemskickad igen oftast utan antibiotika eller pencellin gärna med ett ont finger efteråt. För så långt kan dom sträcka sig att ta ett stick i fingret. Vad jag behöver är en redig undersökning och genom gång, lite dektektiv arbete.
För nåt måste vara fel när man har haft bihållsinfektion i 9 år och jämt och ständigt förkyld snorig hängig och trött och ont i kroppen.
Orkar ingenting längre. Känns bara som ett ekorrhjul hela tiden.
I morgon står det iaf det efterlängtade ADHD testet på schemat. 2 timmar kör dom i morrn. Vet inte hur det funkar om man får reda på resultatet på en gång om vi hinner klart i morrn eller om man får vänta i veckor.
Visar väl sig antar jag i morrn.
Varför ska det vara så svårt att tala sanning när man är tonåring? Bråkat med dottern igen. Blir så himla ledsen när man hör på hennes röst och tonfall att hon verkligen verkligen hatar en. Känner mig totalt maktlös rådvillig och förbannat trött på situationen. Varför ska jag som ensam stå och axla allt? Varför kan inte hennes pappa växa upp erkänna sina fel han gjort och ta sig an pappa rollen? Är så trött på dessa bråk jämt, dom sliter sönder mig. Vet inte längre vad jag ska ta mig till vad man än gör eller säger får man bara hat tillbaka. Och det är så jobbigt att se den man älskar över allt avsky en mer och mer för varje dag varje bråk som går. Känns som om man drunknar och inte kan ta sig upp igen.
Sammtidigt blir man arg och förbannad över att ens egna liv totalt har upphört. Har aldrig tid att träffa vänner och kompisar alltid dessa möten och när man väl har lite tid över är man totalt sönder körd och klarar inte ens av att ta sig till affärn ens. Utan man hamnar i hallen kippandes efter luft hjärtat dundrar på i 170 å svimmfärdig. Ska ens liv verkligen se ut så här? Och är det verkligen ett liv? Kan inte en fee komma och svinga sin magiska stav och allt blir bra igen? dotterns sista ord i dag var "håll käften jävla fyllekärring". Vet inte vart hon fick det i från då jag inte har varit ute sen i början av augusti. Och fyllekärring har jag aldrig varit partade när hon var liten och var hos sin pappa men dom senaste 6 åren har man kunnat räkna tillfällerna på en hand per år. Nu ska jag slänga mig i soffan och kolla MEDIUM. kramar
