FRÅN DET INNERSTA DJUPET!

Tillbaka :) Har knappt hunnit pissa dom senaste veckorna. Mycket som ska göras och hinnas med innan jullovet och dottern. På det ska man måla möbler få upp skiten på vägen oxå hinna med att köpa alla julklappar till alla och försöka hitta dom rätta till mannen oxå. Vilket verkar omöjligt tydligen :P Är iaf nästan klar med dottens så där är det lugnt :) Hade en tanke om en julklapp till mannen men hittar inte just DET som jag är ute efter. Har några små grejer som jag vet men det där är som sagt omöjligt :( Paniken kryper längst ryggraden. Ut på måndag igen och pölsa i det vita helvetet :p

Är föresten så glad över att jag har träffat en sån fin man. Dock är vissa ex tydligen inte lika glada för det.
Utan hotar med att slå ner honom och anmäla mig till soc för han tror att jag blir av med dottern då. Har redan pratat med soc om detta så det är bara att du kör på med den saken om du nu känner för det ;) Men fan heller att du ger dig på min man. Du får hellre ge dig på mig isf! Det var du som gjorde slut, inte jag! Så varför går du bara inte vidare? Kom oxå ihåg att det var du som förstörde allt emellan oss med alla dina lögner och alla brudar på en mängd olika kontakt sidor som finns på nätet. Älskade dig det gjorde jag, men det gjorde inte du tydligen. Det gör så jävla ont i mig när jag tänker tillbaka på dom 4 månaderna tillsammans som vi fick. På alla gånger som jag nu vet att du ljög om och hur dum jag var som gav 100% av mig till dig men fick bara tillbaka när det passade dig. På hur du när vi fick reda på att jag var gravid genast slängde ur dig, "ABORT" när du visste att jag varit ofrivilligt barnlös sen jag fick min dotter. Men det som gör mest ont som är ett stort blödande sår i min själ är att jag gjorde abort fast jag inte ville utan för att du absolut inte ville ha barn nu. Tårarna har runnit på mina kinder sen den dagen jag dödade vårt barn. Går inte en dag utan smärtan sitter där och vrider om knivarna i mig konstant. :( Försökte att prata med dig men du viftade bara bort min sorg och smärta med orden "tänk inte på det, det går över" Skulle ha gått halva tiden nu men nedtryckt av vårat destruktiva förhållande där allt skulle va på dina villkor sitter jag här med en sorg som det inte finns ord till att beskriva.

Om du nu älskade mig, varför lämnade du mig så lätt???

Får ta en dag i taget och blicka framåt, hade det inte tagit slut mellan oss hade jag ju inte haft världens goaste underbaraste man som bara ser mig och inte en massa andra tjejer/kvinnor. Längtar ihjäl mig efter honom. 8 dagar är det kvar tills han kommer. 8 evighets långa dagar kvar... SUCK!!! Men oj så härligt det kommer bli att se honom och att få röra han igen ;) Vart super duper lycklig förra veckan när vi skypade med varandra och han satt och kollade jobb i Örebro och sa att han förhoppningsvis hade jobb till sommaren, vilket betyder att till sommaren så bor han här om allt med jobb mm går som vi vill :D Ingen blir mer lyckligare än jag om det blir så. Då kan vi äntligen börja bygga på vårt liv tillsammans och skapa en gemensam framtid med allt vad det innebär.

UPPGIVEN....

Suck orkar inte mer, fan måste det vara så här ? Ska man som 32 åring behöva ha skakningar i händerna pga psykisk stress? Inte kunna äta eller dricka utan att få smärtsamma kramper efter åt? Suck är slut som människa mamma mm. ORKAR INTE MER. Letat efter dottern i kväll igen. Hittade henne ganska snabbt. Men jag orkar inte leta en gång till orkar bara inte ha det så här. Orkar inte veta om hon lever eller ej. Miljoner tankar rusar i huvet när hon försvinner. Har försökt att förklara för henne miljoner gånger vad hon utsätter mig som mamma när hon gör så. Men det är som att prata med en vägg. Att hon aldrig kan fatta vad hon håller på med. Måste höra mig för om fosterfamilj för jag klarar inte det här. Vill ju inte men både jag och hon går under av situationen. HJÄLP MIG NÅN. Får räcka för nu. Ser nästan inget för alla tårar. VAD GJORDE JAG FÖR FEL????

JA MÅ DOM LEVA...

Var kalas dax igen idag, systers karl och son fyllde den 15. Och snart den 25 är det dax för strumpan här hemma att bli byxmyndig. HJÄLP vad det går fort. Inte länge sen man slutat 9:an och upptäckte efter sommarlovet att man var gravid och nu har lill plutten  redan hunnit bli 15 snart. För liten liten skrutt var hon på 2535g och 45,5 cm och nyfödds kläderna som fanns var alldeles förstora så man fick sätta gummisnoddar på armar och ben så hon kunde ha kläderna utan att försvinna i dom. Provade en gång dock kläder på henne och dom var oxå förstora för henne så liten var detta stora tonårsmonster  som har växt om sin egen mamma med 4 cm haha.